mliiaa

Har märkt att saker och ting inte är som de brukade vara. Evelina och Sofia har flyttad vilket betyder att jag inte kan umgås med två av mina bästa vänner när jag vill, vilket i sin tur betyder att jag har mycket mer ledig tid som i sin tur betyder att jag känner mig mer ensam. Visst kan det vara skönt att slappa sådär någon dag/kväll ibland men har blivit alldeles för rastlös och tycker inte alls att det är något kul. Vill ha människor omkring mig i stort sätt jämt. Vill ut och fara runt i världen och se nya platser och jag vill inte vänta ett år! Vill röra på mig nu. Det är för tråkigt här hemma när ni inte är här flickor. Men jag väntar snällt på att min tös Evelina ska sluta sin skola =) Kanske ska tacka ja till journalistprogrammet om jag kommer in. Kan ju alltid börja och sen ta ett sabbatsår. I alla fall så är det här väldigt svårt. Sen finns det andra personer som har försvunnit så fort, i alla fall en. Också rätt trist. Det är konstigt det här med livet. Hur man funderar över så mycket, hur gärna man vill vissa saker och andra inte och hur man konstigt nog bara inte kan bestämma sig för något. Det som hindrar mig mest just nu är matten och portugisiskan. Bege mig till Sthlm är i stort sätt det enda möjliga om jag ska få allt att gå ihop med pluggandet. Men feg som jag är vill jag gärna inte flytta själv, det skulle i så fall vara om jag började plugga men att plugga 150% är rätt mycket. Jaja jag får väl fortsätta fundera i några månader.