mliiaa

Nu har jag, efter en heldel klagande och gnällande, accepterat läget. Vilket jädra läge? Jo, att några av mina allra nämaste vänner har flyttat, att jag är ensam singel i tjejgänget och att jag överhuvudtaget är singel. Jag ska inte flytta och börja någon journalistutbildning om jag känner mig omogen och omotiverad för det bara för att slippa vara ensam här hemma (väljer jag att tacka ja så gör jag det för att jag känner mig redo!). Jag är för det första INTE ens ensam! Det var mycket dumt av mig att tänka och säga så högt till människorna jag har.
Även om jag kan gnälla en hel del så trivs jag rätt bra med det jag har. Tror mest att det bara är skönt att få ur sig vissa saker ibland. Jag vet också att det jag har/är nu inte kommer vara förevigt så därför är det bäst att bara njuta av nuet....

....något jag vill slippa är alla dessa varianter jag skrev om i The Sneaky fucker-inlägget, speciellt en (tror det var Alfa-hanen) Sådana människor får en inte att må bra, läs inlägget så kanske ni förstår. Det värsta är att vi tjejer ändå faller för knäppgökarna. Eller faller och faller, jag vet inte.. men något gör vi i alla fall. Vi har något behov på fredags- och lördagsnätterna att vi behöver nån så kallad bekräftelse. Bekräftelse på att vi fortfarande duger. Och kom nu inte och säg att det där med bekräftelse inte stämmer!! Att man klarar sig fint utan den. Man kan minst sagt ha självförtroende, stå på egna ben och inte bry sig om vad andra säger men att komma och säga att man aldrig behöver höra det där lilla extra. Skitsnack! Även om man har alla dessa tre faktorena behöver man någon form av bekräftelse. Jobbet duger fint, men det där alfa-hanen och de andra filurerna säger får dig nog att lysa lite extra. Även om det skulle vara skönt att klara sig utan det...
Eller är det inte så???? Tror fasen inte att jag har fel på den punkten!!